Evangeliets nya singel – “Så nära som du”

Featuredtitle "Så nära som du" on colored background.

Häromdagen släppte mitt band Evangeliet sin första singel från ett kommande andra album. Singeln heter “Så nära som du”. Personligen tycker jag att det är en av våra bästa låtar. Den representerar vårt andra album väl och får mig att känna stolthet på en helt ny nivå. Första albumet var bra, men på andra skivan har det hänt något speciellt. Jag vill ge det mesta av äran till Loli Andersson och Henrik Ståhl. Henriks låtskrivande och Lolis sånginsatser och arrangemang av stämmor har lyft det här projektet till nästa nivå. Det har varit en helt otrolig känsla att få kliva in i studion Soundalize med Martin Befve och lägga sång på nyskrivna svenska poplåtar av sådan här kaliber.

Texten till “Så nära som du” känns som att den kan vara tagen direkt ur mitt huvud. När jag sjunger och lyssnar på låten så tänker jag på dom gånger jag har varit ärlig och sårbar inför en partner eller vän. För mig har sådana möten lett till glädje, eufori och viljan att utvecklas.

En kliché inom drama och romantik är att människor inte kan förändras på riktigt. Men jag upplever att sårbarhet och ärlighet är bland de få saker som kan motivera människor till uppriktig förändring.

Den larvigt gulliga men uppriktiga texten tillsammans med den nästan svulstiga refrängen får mig att känna glädje över att kunna dela mitt liv med dom fantastiska människor jag har omkring mig.

För mig handlar “Så nära som du” om att familjen är det viktigaste jag har. Den handlar också om att kärlek är en strävan, ett ständigt pågående arbete. Arbetet handlar om att hela tiden utvärdera sina olika känslor och tankar för att hitta fram till dom handlingar som känns bäst i magen och i hjärtat, för alla inblandade.

Läs texten till “Så nära som du” på Genius.com

Why do I like weird music?

I sometimes get asked what I’m listening to right now and “WHY?” The “why” is often preceded by a clip of some strange emo or hardcore. I never get this question when I’m listening to some mainstream popular music and I find that strange but whatever.

Right now I’m listening to the first Marmozets album because they have been on my mental todo for a couple of years honestly. I heard one of their singles a long time ago and they did indeed strike me as very weird and wonderful.

And I try to go out of my way to find interesting stuff that tries to be something new.

I don’t know why I lean towards harder and sometimes extreme music but my theory is that my upbringing on Ella Fitzgerald, The Beatles, Ray Charles etc gave me a taste for artists with a lot of pent up energy and emotions. From scat singing to screaming to The Beatles later emo years, as a kid I felt like they spoke to me. Even the pompous My Way with Frank Sinatra spoke to me about an old person’s death anxiety.

And maybe, this kind of intensity is not to be found in other genres of music? I mean, maybe in the artists, but does it come across in their music? For someone like Billie Eilish, sure. But she is far from representative of mainstream music and that is one of the reasons why I love her music.